Perioden mellan Kejsarens abdikation och inbördeskriget (1911-1927)

Xinhairevolutionen (1911-1912):

Xinhairevolutionen var den revolution i Kina år 1911 som störtade den sista kejsardynastin Qing och upprättade Republiken Kina. Revolutionskriget började den 10 oktober 1911 och slutade med grundandet av republiken den 12 februari 1912. Namnet kommer från den kinesiska 60-årscykeln, i vilken året 1911 har namnet Xinhai.

Republiken Kina uppstår (1912):

Den sista dynastin går i graven och ersätts av Republiken Kina. Sun Yat-sen (pinyin: Sun Yixian) som varit med och bildat det Nationella folkpartiet, Guomindang, arbetade hårt för att åstadkomma en revolution som skulle vara lösningen på Kinas alla problem. Det lyckades slutligen med upproret i Wuchang 1911, vilket ledde till att 15 provinser förklarade sig självständiga. Sun Yat-sen blev Kinas förste president och tillträdde den 1 januari 1912 då Kina officiellt blev republik.

Kinas kommunistiska parti (KKP) uppstår (1920-1921):

Kinas kommunistiska parti (KKP) uppstod i juni 1920 när marxisten Chen Duxiu utsågs till kommunistpartiets första generalsekreterare. Idén att grunda ett kinesiskt kommunistparti hade kommit från Moskva. Inofficiellt grundades partiet två månader senare, i augusti 1920, men enligt officiella partikällor skedde det inte förrän den 1 juli 1921. Då var nämligen också Mao Zedong involverad i det nya partiet i samband med den första kongressen.

 

Spänningarna runt ett inbördeskrig trappas upp (1924-1927):

Det kommunistiska partiet grundades som sagt officiellt år 1921 och inledde 1924 ett samarbete med Guomindangpartiets dåvarande ledare Sun Yat-sen för att försöka ena Kina och kväsa upproriska krigsherrar. Sun Yat-sens efterträdare, Chiang Kai-shek, var dock avogt inställd till kommunisterna, och 1927 bröt de båda partierna. Efter att Chiang Kai-shek 1927 plötsligt gått till angrepp mot sina motståndare och nära nog krossat dem var inbördeskriget i full gång.