Perioden mellan Kejsarens abdikation och inbördeskriget (1911-1927)

Xinhairevolutionen (1911-1912):

Xinhairevolutionen var den revolution i Kina år 1911 som störtade den sista kejsardynastin Qing och upprättade Republiken Kina. Revolutionskriget började den 10 oktober 1911 och slutade med grundandet av republiken den 12 februari 1912. Namnet kommer från den kinesiska 60-årscykeln, i vilken året 1911 har namnet Xinhai.

Republiken Kina uppstår (1912):

Den sista dynastin går i graven och ersätts av Republiken Kina. Sun Yat-sen (pinyin: Sun Yixian) som varit med och bildat det Nationella folkpartiet, Guomindang, arbetade hårt för att åstadkomma en revolution som skulle vara lösningen på Kinas alla problem. Det lyckades slutligen med upproret i Wuchang 1911, vilket ledde till att 15 provinser förklarade sig självständiga. Sun Yat-sen blev Kinas förste president och tillträdde den 1 januari 1912 då Kina officiellt blev republik.

Kinas kommunistiska parti (KKP) uppstår (1920-1921):

Kinas kommunistiska parti (KKP) uppstod i juni 1920 när marxisten Chen Duxiu utsågs till kommunistpartiets första generalsekreterare. Idén att grunda ett kinesiskt kommunistparti hade kommit från Moskva. Inofficiellt grundades partiet två månader senare, i augusti 1920, men enligt officiella partikällor skedde det inte förrän den 1 juli 1921. Då var nämligen också Mao Zedong involverad i det nya partiet i samband med den första kongressen.

 

Spänningarna runt ett inbördeskrig trappas upp (1924-1927):

Det kommunistiska partiet grundades som sagt officiellt år 1921 och inledde 1924 ett samarbete med Guomindangpartiets dåvarande ledare Sun Yat-sen för att försöka ena Kina och kväsa upproriska krigsherrar. Sun Yat-sens efterträdare, Chiang Kai-shek, var dock avogt inställd till kommunisterna, och 1927 bröt de båda partierna. Efter att Chiang Kai-shek 1927 plötsligt gått till angrepp mot sina motståndare och nära nog krossat dem var inbördeskriget i full gång.

Opiumkriget & boxarupproret

Orsaker

Den bakomliggande orsaken som ledde fram till opiumkrigets början kan i stort beskrivas som missnöjd handel. Handel har alltid funnits, och detta har behövts för att samhällen ska kunna utvecklas. Det kan handla om teknik, råvaror eller produkter som säljs eller byts mellan olika parter. Under mitten av 1500-talet började handeln mellan Europa och Kina. Det var Portugal som koloniserade ön Macao i Kina, och platsen blev snart ett viktig handelscentrum. Flera europeiska länder intresserade sig inom kort för det stora landet i öst. 
Kina, i jämförelse med Europa, var mycket rikt på bl.a. siden, porslin och te. Det var varor som köpmän kunde tjäna mycket pengar på. Trycket från Europa blev större, vilket ledde till att Kinas regering beslutade att all utlandshandel skulle gå genom Kantons hamn. Detta beslöts 1757 för att skydda landet. I hamnen jobbade förmögna hongs (säkerhetsköpmän) som förmedlade handel med de utländska köpmännen.

 

Dessa restriktioner retade upp européerna, främst britterna, vilka ville öppna upp Kina istället för att se det mer slutet än någonsin. Britterna såg sig som världens stormakt, och tanken på att föra jämlik handel med ett annat fjärran land var för dem främmande. Dessa tankar kan vara en orsak bakom britternas attack.Det enda Kina ville ha från Europa var dess silver. Silver var det som betalades till kineserna, och sammanlagt skeppades runt 28 miljoner kilogram silver till landet. Även fast att britterna utvann silver ur gruvor i Mexico var det en begränsad råvara. De behövde något annat än silver för att bedriva handel, och drogen opium blev lösningen. Opium var en marknad som aldrig kunde torka ut. Den kund man en gång sålt till gick aldrig förlorad.
I det brittiskt kolonialiserade Indien odlade man vallmo som man framställer opium genom. Förbrukningen av opium växte explosionsartat under tidigt 1800-tal i Kina och det blev snabbt ett stort samhällsproblem. Stora delar av befolkningen blev missbrukare som inte längre kunde utföra sina plikter. Opiumtrafiken var tvungen att stoppas. 1839 försökte Kinas regering få ett slut på problemet genom att bränna 20 000 kistor med opium som de konfiskerat från brittiska lagerbyggnader. Denna aktion ledde till att spänningen växte, och det behövdes bara en mindre sammanstötning med brittiska sjömän inblandade, sedan var kriget ett faktum.  



Händelseförlopp
Britternas armé var underlägsen kinesernas till antal, men deras disciplin och artilleri gjorde att de ändå hade en fördel. I opiumkrigets tidigare fas blev Kanton, en kinesisk stad bevakad av 40 000 soldater ockuperad av en armé bestående av 3 500 britter. De fortsatte genom att inta kinesiska städer som Xiamen och Ningbo och det dröjde ett bra tag innan kejsaren blev orolig nog att föreslå fredsförhandlingar (förutsatt att den brittiska flottan drog sig tillbaka). Storbritannien krävde skadestånd för det brända opiumet, att Hongkong skulle överlämnas till dem, samt att det diplomatiska umgänget hädanefter skulle ske på lika villkor. När kejsaren underrättades om detta fredsavtal blev han rasande. Även den brittiska regeringen var missnöjd eftersom de tyckte att Kina hade sluppit undan för lätt. Stridigheterna återupptogs. Britterna fick förstärkning från Indien och inom ett år hade de tagit många av Kinas stora hamnar i besittning. Kina tvingades erkänna sig besegrade. I fredsavtalet som slöts 1842 fick britterna Hongkong och bättre handelsvillkor, och flera av Kinas hamnar öppnades upp för andra nationer. Ett skadestånd på 21 miljoner dollar betalades.

Kriget hade stor inverkan på Kinas invånare. Till viss del därför att en stor del av befolkningen gjort sig beroende av opium under de föregående åren, och landets förbud mot drogen gjorde att handeln nästan helt stannade av. Detta var visserligen bra då många människor därmed tog sig ur sitt drogmissbruk och landet som varit förslöat av droger vaknade till liv igen, men det ledde till stor frustration för många som inte längre kunde få sitt opium. Dessutom levde befolkningen under dessa år i den otrygga miljö och ständiga skräck som krig innebär. Barn förlorade sina pappor och fruar sina män då tusentals soldater stupade.
 Koalitionen med britterna innebar också ett stort uppvaknande för många. Trots att kineserna i över 300 år haft kontakt med västvärlden var kunskapen om dessa länder otroligt begränsad. Nederlaget i opiumkriget var ett obehagligt uppvaknande för många i befolkningen som sett Kina som överlägset. Deras armé som till största delen bestod av pilbågar och svärd tycktes ålderdomlig i jämförelse med de brittiska vapnen och kanonerna. Kineserna tvingades överge bilden av sitt land som världens mittpunkt, en förödmjukande upplevelse för många.

Konsekvenser

Uppenbar militär underlägsenhet

Efter opiumkriget och förstörelsen av det tidigare praktfulla kejserliga sommarpalatset var den glans, makt och rikedom som präglat den kinesiska identiteten under flertalet sekler utplånad, och det skulle komma att dröja ännu ett sekel innan Kina återigen blev en betydelsefull spelpjäs och maktfaktor på den globala politiska arenan. Den uppenbara förlusten mot britterna gjorde Kinas militära underlägsenhet evident för ytterligare västmakter. Dessa tog därför tillfället i akt att tvinga till sig en rad avtal liknande det orättvisa Nanjing-fördraget. Exempelvis bestämde sig Portugal för att vägra betala ersättning för sitt nyttjande av Macao, och ryssarna erövrade en del av Amur som än idag är ryskt. Den markant svaga militären har även stor historisk betydelse då den inspirerade och främjade de kinesiska böndernas uppror vilka resulterade i ett lamslående inbördeskrig med 20 miljoner dödsoffer. Landets ekonomiska och militära underlägsenhet ledde sedan till fortsatta motgångar i form av ett förödande krig mot Japan 1894 där kineserna förlorade makten över Manchuriet, Taiwan och Korea.

Kina tvingas öppna sig för européerna

En distinkt efterföljd av opiumkriget är att Kina genom tvång öppnades upp för européerna, som fick allt större inflytande i landet. 1898 ledde detta till en motreaktion när en grupp kinesiska nationalister började angripa europeiska missionärer och kristna i det så kallade boxarupproret. Stridigheterna resulterade i att kineserna återigen tvingades acceptera européernas inofficiella överhöghet och den förlegade kinesiska uppfattningen om att vara Mittens rike falnade - någonting som skadade den kinesiska identiteten avsevärt. I slutändan fick kriget effekt genom en påtvingad europeisering. De kinesiska moderniseringsförsöken misslyckades emellertid på grund av inre motsättningar, och kejsaren förlorade sin legitimitet. Landet tvingades anpassa sig efter de västerländska idealen, och allt fler unga kineser vände sig till Europa för inspiration och europeisk filosofi. När det första världskriget inleddes var det naturligt för Kina att ta ställning övervägande för ententens sida. Efterkrigstiden gav emellertid en fortsatt infekterad relation mellan kineserna och västländerna då Nationernas Förbund förvägrade Kinas självständighet. Sveket från NF förhindrade kinesisk demokrati samt stärkte det gamla halvkoloniala systemet. Händelsen innebar ett uppvaknande för kineserna. En av de unga människor som genomgick Uppvaknandet efter det västerländska sveket var Mao Zedong. Än idag präglar misstänksamheten mot USA och Europa den kinesiska världsåskådningen.

Boxarupproret leder till revolution

Kina var mycket skeptiska mot européernas närvaro och växande inflytande i landet. De gjorde allt för att förhindra Europas makt över dem. Kinas motstånd ledde till en rad blodiga krig och uppror under andra hälften av 1800-talet. Efter bl.a. det första och andra opiumkriget var Kina mycket försvagat. De hade lidit stora förluster då tusentals människor dött, och deras armé var helt underminerad. Dessutom ställde de europeiska stormakterna orimliga krav för att det skulle bli fred. Kina tvingades i detta skede att öppna sina hamnar för utländskhandel. Det stolta kinesiska folket kände sig förödmjukade, och förbittringen ledde till katastrofala utlopp. Ett av dem större var Boxarupproret, som varande mellan åren 1900- 1901. Boxarupproret var ett blodigt krig där rebellerna som reagerade mot det europeiska stundtals fick stöd från regeringen. Tusentals kineser som ansågs vara välvilligt inställda till västvärlden samt ett stort antal européer blev mördade. Boxaruppororet fick sitt slut när utländska soldater på ett brutalt sätt satte stopp på upproret.

Som tidigare nämnt är Boxarupproret ett resultat av opiumkriget. Det är ett uppror med stor historisk betydelse. En direkt effekt vi kan se är att upproret 1911 ger upphov till Xinhairevolutionen, som i sin tur resulterar i att den sista kejsardynastin Qing störtas och att Republiken Kina grundas 12 februari 1912.  

Opiumkriget betydelsefull för den kinesiska nationalismen

Opiumkriget hade kunnat stanna vid att vara en episod i den västerländska imperialismens historia, men istället har det fått central betydelse för den kinesiska nationalismen. Det har av flertalet olika kinesiska politiska formationer setts som startskottet för Kinas frigörelse, och således blivit en ideologisk grundpelare i de kinesiska diktaturer som avlöst varandra, från Sun Yat-sen till Chiang Kai-shek, över till Mao och slutligen den nuvarande regimen. Kriget har använts som politisk propaganda och kampanj, då det orättvisa Nanjing-fördraget fått agera syndabock och ta skulden för alla de kinesiska problem och utmaningar som präglar landet. Kriget har framhållits som en del av en västerländsk imperialistisk plan, från vilken bara ett nationalistiskt eller kommunistiskt parti kunde rädda Kina. Denna åskådning har sporrat det kinesiska folket till alla möjliga uppoffringar och passat Mao och det marxistiska idealets tankar om en ständigt pågående revolution väl.

Kanske var opiumkriget början på den kinesiska frigörelsen, även om det inte var en frigörelse i västerländsk handelspolitisk eller kulturell mening. Istället ledde kriget till en frigörelse i nationalistisk mening, vilket har fått stor historisk betydelse då det gav en ny kinesisk identitet. En identitet som inte utgick ifrån Den förbjudna stadens eller det västerländska begärets perspektiv, utan ifrån 1900-talets auktoritära nationalistiska massrörelse.

AV ELLA SANGMYR S3B, ALICE LAGERHAMMAR S3C & LUDVIG WERSTAM N3D

Källhänvisning
http://www.unt.se/kultur-noje/opiumkrigen-glomt-i-vast-oppet-sar-i-kina-1638413.aspx
http://www.svd.se/kultur/understrecket/kinas-frigorelse-borjade-med-opiumkriget_6782033.svd
http://sv.wikipedia.org/wiki/Opiumkriget
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_opiumkriget
Historisk Guide till Kina- Stephen G. Haw

”Opiumkrigen i Kina” ur Allt om Historia s. 34-39

http://sv.wikipedia.org/wiki/Boxarupproret

http://sv.wikipedia.org/wiki/Xinhairevolutionen

 

Ni måste lägga era inlägg på rätt sida.

Lägg era inlägg på rätt sida. Vad skulle vi annars med menyn till;-) ?

Kinas Kulturhistoria

Kulturhistoria Kina.

Orsaker bakom samt händelse förlopp: Mao ville behålla den socialistiska andan genom att skapa en ny kultur för det socialistiska samhället. Det hela inleddes med att Mao ville att folket skulle glömma allt vad feodalism och liberalism är samt skilja sig ifrån den sovjetiska socialist politiken. Mao ville ena Kina med sin kommunistiska politik. Denna revolution varade i cirka 10 år och slutade stacks efter Maos död 1976. Mao ansåg att politiska ledare inom det kommunistpartiet han ledde började söka sig emot borgarskapet. 

Vissa av kinas fantastiska kulturskatter förstördes under denna revolution då en maoistisk student rörelse som hette Rödgardisterna förstörde mycket av den gamla kulturen för att visa att den Maoistiska kommunismen var den enda som landet behövde. Rödgardisterna växte upp på olika universitet och högskolor i landet, de var revisionister som såg borgarskapet växa i samhället och vädjade om att Maos politik var den enda som skulle fungera i landet.

På den tiden var det svårt att förmedla budskap tillskillnad ifrån idag, de olika revolutionärerna satte upp väggtidningar, som var dåtidens bästa propaganda verktyg, för att förmedla sina budskap.

1966-1968 var de mest intensiva åren i revolutionen, vissa som inte stödde den Maoistiska tron blev förföljda och mördade för att de hade en annan tro. Dessa maktkamper ledde till häftiga protester och våldsamheter i större städer där bland annat Rödgardisterna förstörde de som de ansåg som gammalt.

Det som drabbades mest var nog utbildningen där det hela började. Många högutbildade fick skickas ut på landsbyggden för att slippa förföljelse och för att börja om på nytt.

Efter Maos död så greps den kommunistiska toppen i Kina som kallades ”de fyras gäng”. Här anser historiker att kulturrevolutionen led mot sitt slut när den nya regeringen kom till makten straks därefter.

Efter denna revolution så ser Kinas nuvarande regering denna händelse som tio år av kaos istället för den revolution som det skapades för att vara. I Sverige anses detta som ett brott emot mänskligheter under kommunismens regimer. Av Tomas Dahl 

   Vilka konsekvenser för Kina och världen kan vi se?

Det är svårt att hitta exakt fakta om vad som hände under Kulturrevolutionen eftersom Kina var så stängt att man inte kunnat få fram en siffra på hur många som dog. Det man vet är att många dog av svält p.g.a. att det ekonomiska kaos som pågick. Priserna på konsumtionsvaror blev för höga så att tillslut så hade man helt enkelt inte råd. Maos plan var att rensa ut det borgerliga tänkandet och in med det socialistiska, man kunde t ex kunna dödas av att uttrycka sig borgerligt.

I hela landet rådde oro, kaos och skräck. Hundratusentals oskyldiga liv skördades på grund av människor skickades till arbetsläger, fängelser eller tvingades flytta någon annanstans. Även psykisk och fysisk misshandeln ledde till dråp och självmord som steg till en hög siffra. Militären förbjöds ingripa mot rödgardisterna, men efter en tid tyckte de militära ledarna och partiets medlemmar att det började gå för långt, speciellt när de började angripa militärerna själva. Strider mellan militär och studenter utkämpades och flertalet studenter gick under.

Eftersom revolutionen misslyckades så var den också meningslös, den förbättrade inte livsvillkoren på något vis för kina. Eftersom revolutionen ”misslyckades” kände folk som hade varit drivande eller haft något att göra med kulturrevolutionen, skam och skuld.

Många hade dött, kinas levnadsstandard hade försämrats och utbildningen blev riktigt dålig.       Människorna gjorde tillslut revolt mot den dåvarande regeringen

Rödgardisterna var en grupp revolutionärer spred skräck i samhället, de bestod av ungdomar och barn som hade slutat skolan på Maos order. De sökte igenom böcker, bilder, figurer, tecken osv. Allt som liknade det gamla samhället skulle Mao utplåna, många folks ägodelar blev beslagtagna från folket. Konsekvenserna blev att rödgardisterna vände upp och ner på hela klassystemet under sina framrustningar genom landet, jordbrukarna och bönderna hamnade högst upp i systemet medans utbildade och lärare stod längst ner samt de som hade kopplingar med utlandet, t ex släktingar som hade flytt under revolten.

Kortsiktiga konsekvenser drabbade bara städerna men långsiktiga kom att påverka landet under följande årtionden.

Så här har kina påverkats

Teknologiskt:

 Kulturrevolutionen skapade stor främlingsfientlighet.

 Propagandan var stor.

 Kinas gränser var stängda för importer.

detta har gjort att Kinas teknologiska och industriella kapacitet är mindre utvecklad än resten av världen.

Industriellt:

Kulturrevolutionen var menad att vara en utbildningsmässig god revolt

För arbetare, arbetsledare, fabriksägare och andra övervakare var inte välkomna,

istället delades fabrikerna ut till kommunistpartiets medlemmar – dessa hade ingen typ av erfarenhet om fabriksägande

 detta hindrade Kinas industriella potential under flera år.

Utbildning:

Universiteten var stängda, ungdomarna uppmuntrades istället att sprida kommunistisk propaganda.

 Det gjorde att högskole och gymnasie elever inte tog examen från skolan under ett årtionde.

detta var en allvarlig konsekvens, då de förhindrade framtida generationens lärande. (såsom ingenjörer, bokhållare och andra specialister)

Politiskt tänk:

Ett väldigt paranoit tankesätt skapades hos kommunistpartiet.

Detta fortsätter att påverka den kinesiska politiken även idag. Genom sekretess paranoia och vägran att anpassa sig. 

Idag lever vissa kineser kvar med sår och minnen från kulturrevolutionen. En del kanske har skuldkänslor för hur de behandlade lärare och släktingar, andra kanske fortfarande lider av vad de blev utsatta för eller vad de såg hända. Kulturrevolutionen slutade katastrofalt, och det är något man helst inte pratar om i dagens Kina. av Rutger Rosén. 

Kinesiska inbördeskriget och Kina under andra världskriget

Invasionen av Manchuriet ses av vissa som starten på kinesisk-japanska kriget och innebar att Japan invaderade Kina efter en gränskonflikt och etablerade en satellitstat man kallade Manchukuo som styrdes av den förre kinesiska kejsaren Henry Pu Yi. Efter detta skedde vissa mindre gränsstrider men några större framsteg gjordes inte.

Inte förrän 1937, då Japan invaderade Kina i ett försök att få kontroll över det asiatiska fastlandet. Slaget vid Luguobron -37 var den utlösande faktorn som ledde till en japanska ockupation av Shanghai, Nanjing och söndra Shanxi. Uppskattningsvis dog 200 000 japaner och betydligt fler kineser under denna händelse.

Vid den här tidpunkten var Kina absolut inte förberett för krig. Med det inbördeskrig som Kuomintang-regeringen hade haft fullt upp med att genomföra mot kommunisterna, hade Kina ända fram till mitten av 30-talet hoppats på hjälp från Nationernas förbund angående japankonflikten för att slippa kriga själva. En allierad front mellan de två partierna var nämligen ytterst svår att tänka sig för båda parterna vid det här tillfället.

Men ett tvång till allians framtvingades då Chiang Kai-Shek blev kidnappad av kommunister i detta syfte; att bilda en enad kinesisk front utåt. Denna allians blev dock inte långlivad, redan sent under 1938 började den brytas ner, detta trots japanska offensiver mot viktiga kinesiska provinser. Man kan anta att problemet med samarbete för de två parterna hängde på att de båda rustade upp sina egna trupper militärt; beredda för det inbördeskrig som riskerade att utbryta igen efter att japanerna krossats.

I de områden som inte var ockuperade av Japan var kommunisterna störst, då de genomförde propaganda och reformer som passade de kinesiska bönderna.

En an anledningarna till att kinesiska partier faktiskt kunde ha makt på landsbygden hade att göra med att Japans mål inte var att administrera Kina; dvs lägga Kina under japansk flagg, utan snarare att skapa en japanvänlig marionettstat precis som de gjort med Manchuriet.

Chiang Kai-Shek ville för att få hjälp utifrån visa för stater som USA att Kina inte var villiga att ge upp utan strid och därför sände han sin tysktränade elittrupp att slåss vid Shanghai som vid den här tidpunkten var den viktigaste punkten för japanerna. Detta slaget tog över tre månader och fastän Kinas trupper led stora förluster och i slutändan tvingades retirera, resulterade det i "rätt" bild av Kina utåt. Det krossade även den japanska propagandan som sa att Japan skulle ta Shanghai på tre dagar och Kina på tre månader.

Under krigets gång använde sig kineserna av den kända krigstekniken 'Brända jordens taktik', som bland annat Ryssland använde sig av när Hitler försökte ockupera Moskva. Taktiken går ut på att landet som attackeras förstör broar, byar, städer och marker så när fienden kommer finns det ingenting att ta, då ingenting av landets infrastruktur finns kvar.

När japanerna 1941 anföll Pearl Harbor ledde det till att USA anslöt sig i kriget mot Japan. Den åttonde december förklarade Kina officiellt krig mot Japan, för att minimera krigsföringen. Chiang Kai-Shek tyckte att det kändes bäst att vara helt hundra procent säker på att USA förstod att kineserna stod på de välutrustade och krigsvilliga amerikanarnas sida för att få skydd och hjälp. Han drog alltså ner på sin egen militär (för att låta USA föra kriget mot Japan) och la mycket fokus på det eventuella inbördeskriget som skulle uppstå mot kommunisterna när japanerna var besegrade.

Den 6:e och 9:e augusti 1945 släpptes atombomber från amerikanska flygplan över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Samma dag som bomben föll över Nagasaki förklarade Sovjet krig mot Japan, vilket tillsammans med atombomningarna tvingade Japan att kapitulera villkorslöst.

Chiang Kai-Shek kunde nu, när Japan var ute ur bilden, ta platsen som den obestridde ledaren över ett stormaktskina och i oktober samma år gå med i FN:s säkerhetsråd vilket resulterade i stor internationell makt. Samtidigt trappades oroligheterna i Kina upp. Nationalister och Kommunister ville båda ta emot japans kapitulation. Landet var så pass tydligt nära inbördeskrig att USA skickade sin krigssekreterare, Patrick J. Hurley för att tillsammans med Chiang Kai-Shek och Mao Zedong förhandla fred. Förhandlingarna verkade först ha varit gynnsamma då Mao och kommunisterna erkände nationalistregeringen som Kinas lagliga regering och nationalisterna erkände kommunistpartiet som ett legitimt parti. Man inledde också förhandlingar om att slå ihop kommunisternas och nationalisternas väpnade styrkor. I januari 1946 samlades representanter från alla politiska partier för att rita upp en ny konstitution. Men förhandlingarna brakade snart samman och i juni 1946 bröt striderna ut igen.

Kommunisterna låg tätt i norra delen av Kina, medan nationalisterna var spridda över södra och centrala Kina. Chiang Kai-Shek gjorde det kritiska misstaget att överexpandera nationaliststyrkorna i norr. Chiangs expansion gav Mao möjligheten att byta taktik, vilket innebar en kraftig offensiv mot nationalister i städerna. Maos nya taktik visade sig vara mycket framgångsrik och i November 1948 tog kommunisterna kontroll över norra kina.

Tilliten till regeringen och nationalisterna sjönk allt eftersom kommunisterna framskred. Korruptionen inom partiet ledde till ett sämre stöd från USAs sida. Kommunisterna inledde i början av januari 1949 en militärkampanj mot centrala Kina. 11 dagar senare avgick Chiang Kai-Shek och hela Koumintang-regeringen flydde till ön Taiwan och tog med sig flera nationalskatter. Än idag styr Kuomintang över ön och gör anspråk på att vara den enda legitima kinesiska regeringen. Mao Zedong hade alltså vunnit striden om fastlandet och utropade Folkrepubliken Kina.
Mao utropar Folkrepubliken Kina